I maj 2002 började jag få röda, något vätskande eksem på ena delen av hakan. Tänkte inte närmare på det, men efterhand spred sig eksemen till andra delen av hakan. De var från och till ilsket röda och jag började att besväras av dem. I juni ringde jag till min allmänläkare, men fick ej tid förrän i augusti. Hon sa att jag kanske var känslig för choklad och/eller jordgubbar. Eftersom jag var gravid skrev hon endast ut en mild kortisonkräm och en salva med antibiotika. Eksemen blev till en början mindre röda, men låg ändå kvar i hudytan. Efterhand kom de upp till ytan igen, lika röda som tidigare.

I slutet av september födde jag mitt barn och lät eksemen vara, trots att de nu hade spridit sig till båda sidor om näsan och även de var ilsket röda. I mitten av mars stod jag inte ut längre och ringde min läkare igen. Hon sa att det enda som nog hjälper är antibiotika, men för att testa skrev hon ut en s k kutan antibakteriell lösning, starkt uttorkande. Hon skrev även en remiss till hudläkare. Av denna antibakteriella lösning blev resultatet än sämre. Eksemen blev om möjligt ännu rödare, huden kliade och sved och efter fyra dagars användning slutade jag. Den 16 april fick jag tid till hudläkaren. Han konstaterade att mina eksem var "vuxenacne" och att jag s a s hade fått en dubbel dos av detta. Han skrev ut penicillin "Tetracyklin" och sa att jag skulle ta tre tabletter dagligen i sex veckor och försvann inte eksemen skulle jag gå på ytterligare en sex veckors kur. I mitt stilla sinne tänkte jag; en kur på, i värsta fall, tolv veckors penicillin... Jag som var glad att jag inte behövt ta så mycket penicillin tidigare i mitt liv, skulle nu först genomgå en kur á sex veckor och sedan kanske ytterligare en på sex veckor. Det kändes inte särskilt bra, men vad hade jag för alternativ??!! Eftersom jag fortfarande ammade, kunde jag inte börja med penicillinkuren direkt, sa att jag skulle amma ca 14 dagar till och fick ett återbesöksdatum den 10 juni. Receptet låg i min jackficka, jag drog mig för att börja med denna "dunderkur". Men jag såg ju ut som en prickig korv och jag hade ju inga alternativ.

Den 23 april hade jag tid hos min massageterapeut, Agneta Lindblom på Agenda Muskelterapi i Malmö. Hon frågade mig vad jag hade gjort i ansiktet, och jag berättade. Hon visade mig ett papper med information om "kolloidalt silver" och sa att det säkert skulle hjälpa mig. Jag frågade "vem har detta?". "Jag så klart, svarade Agneta. Jag fick instruktioner och en sprayflaska med mig hem. Jag tog 5 ml varje dag, under tungan i en minut. Jag sprayade eksemen flera gånger om dagen. Efter bara några dagar märkte jag att eksemens ilsket röda färg började lägga sig. Även eksemens utbredning började att minska. Ja ja tänkte jag, så här var det även med den milda kortisonkrämen. Förbättring till en början, men sen... Den 8 maj var jag tillbaka hos Agneta som såg en tydlig förbättring. Själv trodde jag nästan att jag inbillade mig. Eksemen på hakan var på väg att blekna bort. Hade fortfarande kvar runt näsan, men hittills var resultatet otroligt. Receptet på penicillin låg fortfarande kvar i min jackficka... Blev nu ivrig att även få bort eksemen runt näsan och ökade intaget till 2 x 5 ml per dag samt flera sprayningar per dag och när jag den 27 maj åter var hos Agneta, var så gott som alla dessa ilsket röda och otroligt störande eksem borta!!! Jag var överlycklig och receptet åkte i slasken. Jag gick in på Ion Silvers hemsida och tog ut information om kolloidalt silver, det skickade jag till min hudläkare. Han hade tyvärr semester när jag ringde återbud så jag kunde inte informera honom om anledningen till återbudet. Tack Agneta och Ion Silver för att jag slapp gå igenom denna sex veckor långa (12 veckor? långa) kur av penicillin. Idag är det den 28 juli och jag har minskat intaget och sprayningarna - min vuxenacne är borta!!!!

Eftersom hunden har besvär med eksem i sina mungipor får även hon en dos emellanåt. Grannens katt hade problem med ögat. Efter fem behandlingar var problemen borta. En annan granne som har en hund med ett sår på örat, prövade nyligen "silvervattnet" och såret blev märkbart bättre. Jag har gett dem vad jag kan avvara av mitt dyrbara silvervatten och jag är övertygad om att såret kommer att läka. Denna berättelse om min erfarenhet av kolloidalt silver blev, tvärtemot vad jag tänkte från början, ganska lång. Anledningen till detta var att jag ingående ville berätta hur bra kolloidalt silver är och hur det hjälpte mig. Än en gång, TACK!